Mica på väg

Lördagen var lika bra som fredagen, om inte snäppet bättre?

Jag och mina två följeslagare Per och Pernilla klunkade alkohol och poppade bra musik, typ Sommarpojkarna och andra gamla godingar, nivet..
Sedan blev det som vanligt väldigt bråttom ut till bussen som skulle ta oss in mot staden.

Vi satt i busskuren och jag frös ganska mycket då det alltid är lite för kallt i denna stad "fan vad tidiga vi ska va jämt" klagade jag inför Pernilla som absolut skulle dra ut oss så tidigt till bussen
"men där kommer den ju" ropar vi alla tre i kör då vi ser en buss närma sig "måste vi jämt va så tidiga" härmar Pernilla mig surt och tillägger "hade vi väntat två minuter till så hade vi missat den"
Vi ser hur bussen närmar sig oss i vad som absolut är över hastighetsgränsen "STOPPA DEN" skriker pernilla och jag och Per kastar oss ut mot vägkanten medan vi frenetiskt viftar med armarna "DET ÄR FEL BUSS" skriker Pernilla igen och jag och Per slutar genast att vinka och drar oss snabbt tillbaka. Puh.

Några tankar som susade genom mitt huvud då detta utspelade sig var följande;
Herregud vad snabbt han kör-Herregud han kommer inte stanna-Herregud han åker förbi-Herregud vad gör vi nu?

Några tankar nu efteråt är lite mer sansade och i stil med;
Vi borde inte få släppas ut bland folk! Jag säger som Pernilla sa på bion, vi borde ha en ledare som hjälper oss i dagliga situationer då vi själva har ganska svårt att klara de mest simpla saker, saker som andra ser som enkla är för oss ofta väldigt svåra och komplicerade.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0