Jennifer skickade denna till mig.


Vem är vem? Maria? Alice? Maria?



vem vet..

Igår hände en rolig sak!

Jag och min jobbarkompis Niklas är påväg mot baren och jag berättar att en av mina roomies har skaffat en jätteskön uppblåsbar madrass som jag brukar somna i.

Niklas frågar då "vad sover du i annars då?" jag tycker självklart att det här var en ganska närgången fråga men jag svarar endå att jag brukar minsann sova naken annars.


Nu var det ju självklart inte det Niklas ville veta.. Han undrade ju förstås vad jag sover PÅ.

Att lokalsinnet inte är på topp har vi ju förstått.

Igår åkte jag mot jobbet 04:00 för att hinna leta reda på parkeringen på P44 området. Det var en jävla tur att jag åkte så tidigt (började 05:30) för den visade sig vara helt omöjlig att hitta. Virrade runt men det enda jag hittade var P4 och en himmelens massa andra parkeringar. Ni fattar nog inte hur stora parkeringar det finns runt flygplatsen..

"okej nu tar vi det lilla lugna här och fortsätter leta efter P44" tänkte jag INTE. Jag skrek "MEN JÄVLA KUKLAND TILL ATT SKYLTA" samt "MEN DRA ÅT HELVETEEEEE ATT DE ALDRIG KAN GÅ BRA" samt "MEN VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR??????"

Det är lite kul att så fort det går dåligt för mig så skyller jag allt på Norge.

Iaf så hittade jag dit vid 05:00 haha. Väl på parkeringen så var nästa problem "hur ska jag gå mot flygplatsen?"
träffade lyckligtvis på en jättetrevlig kvinna som jag gick med. Detta resulterade såklart i att vi pratade hela vägen och jag glömde kolla vart vi gick. Såklart.

Jag slutade jobba 13:00 och var hemma 15:30.
Det var ju kolsvart ute på morgonen när jag skulle till jobbet så jag kände ju som inte igen något av omgivningen i dagsljus hah. Frågade norrmännen vart jag skulle gå, letade bilen, hittade den inte, fick panik, blev less, höll på att ta livet av mig. Tillslut fick jag hjälp av några jättetrevliga män som jobbade vid parkeringen, fällde några tårar och dom gick runt på parkeringen i jakt på Traffic 500 (min bil).

Bilen var alldeles i närheten..
Hoppsan Kerstin!

Till mitt försvar, det låg mellan P4 och P6? Och det var ingen skyld där det stod P44. Helt sjukt. Less man blir.

Kära vänner!

Min resa till Norge började klockan 06:00 imorse. Enligt mina beräkningar så skulle jag befinna mig i huset runt fyra snåret. Trött efter en lång resa. Trött men glad.
De nästan nio långa timmarna gick hur snabbt som helst och jag hittade galant hela vägen (förutom ett litet missöde i Mora).
Känner att det gick för enkelt, det var liksom för bra för att vara sant så jag väntade självklart på smällen.
Väl inne i Norge så åker jag som bekant mot Kongsvinger och lyckas sedan leta mig fram till Jessheim.
Nu är det ju faktiskt så att jag ska bo utanför Jessheim och jag kommer helt enkelt inte på hur jag ska köra för att hitta till huset. Känner igen mig överallt för jag och Bea var ju liksom här för två helger sedan, men jag hittar icke.
Frågar flera norrmän och alla pekar åt olika håll.

Tillslut så får jag nog. Jag har inga pengar på mobilen och efter att ha kört runt fram och tillbaka i två jävla timmar så börjar jag grina. Jag grinar och skriker ut mina aggressioner medan jag förbannar landet Norge. Jag skriker saker i stil med "JÄVLA RUNKLAND" samt "JÄVLA FITTLAND" samt "JAG HATAR DET HÄR JÄVLA LANDET" samt "KARMA KARMA KARMA" det sista är faktiskt sant. Jag försöker vara en god medmänniska men får jag något tillbaka för det? NEJ!

Aja efter två timmar så får jag nog och tänker "vem fan kan jag ringa utan pengar?" och då kommer jag på det, 112 såklart. Så jag ringer 112 medan jag gråtandes förklarar att jag inte är döende men däremot väldigt vilse och behöver hjälp. Den snälla norrmannen säger då "stanna där du är nu så skickar vi en bil".
Jag tackar honom medan jag snyftar och känner mig ledsen. Börjar sen fundera på vad han menar för bil. Tänk om han skickar en ambulans?

Men jag behövde inte vara orolig. Efter 10 minuter så kommer Farbror Blå (som självklart är väldigt snygg) och tillsammans så hittar vi till Dalstuvegen 3.

Idag skrev jag en fin avsedsdikt till Malin. En fin dikt till en fin tjej!

Heeeeej Malin i Pandion jag skriver,

Utomstående skulle lätt tro att jag driver,

Men när jag ser att du online på chatten är,

Så känns jobbet som en annan atmosfär.

På jobbet vi älskar att klaga,

För vilka är vi att behaga?

Våra kunder är dumma, fula och tröga,

Om nätterna vi gillar att bli höga.

På Salle du på helgerna rider,

För att sedan slappna av med en cider.

Nu hörde jag dig förvånas och flämta,

Men du vet ju att jag skämta,

För druvor och bär är vad som gäller,

När vin i sitt glas Malin häller.

Häst är bäst och det är dags att vakna,

För du är en vän jag kommer sakna

För himmelens, kanon och lika som bär,

Du vet att du 1337 är…

Jahopp då var det dags för mig att skriva ett avskedsmail :)

Spontan som jag är så tar jag mitt pick och pack och åker till Norge för att bättra på miljonerna.

Tro nu inte att jag kommer att bli en sån där högdragen och snobbig typ pga. av min kommande rikedom för det stämmer absolut inte.

Jag kommer fortfarande att vara den gamla vanliga Maria, enda skillnaden är väl att jag kommer att umgås med lite coolare vänner på fritiden (läs Robin Andersson mfl) för att vaska lite champagne under Båstadveckan. No biggie!

 

I Norge så ska jag slita i en bar/restaurang på Oslos flygplats för att sedan förhoppningsvis resa runt i Sydamerika!

 

 

Vill säga TACK till alla fina underbara medarbetare som har gjort min tid här på 118100, ni är väl för underbara!!

 

 

 

Ibland är jag bara så HIMMELENS rolig, som igår när vi satt och drack hemma hos mig så utspelar sig följande;

Jenny: Vem ska ta lägenheten efter dig?
Jag (jätte seriös): Klas ska ta den..
Jenny: Vem är klas??

Sen skrattar man glatt över att hon gick på det. Vilken klas liksom?! Jag känner ju ingen Klas. Rolig man är.

Typ fem minuter senare så händer detta;

Simon: Vem ska ta lägenheten efter dig?
Jag (väldigt seriös här med): Näe Klas ska ta den..
Simon: Vem är Klas??


Så fick man sig ju ÄNNU ett gott skratt. Herregud vilken skämtare man är alltså!

Igår bjöd jag mina närmsta vänner för att säga hejdå i min ära då jag åker till Norge nästa vecka.
Det hela vart väldigt lyckat om man bortser från detta lilla missöde. Vilken facerape va?

Tjejeeeeerna vettni!! Dom är ju för roliga, sPoNtAnA om inte annat!!

Snodde bilderna från Jempas blogg. Nöjd som hon va så printscreenade hon ju allt..

Min resa till England innehöll nog allt bra här i världen tror jag. Jag hann inte mer än att landa på Arlanda innan jag såg min första kändis.

Jag såg Marie-Louise från Rent hus! Fick starstrukk gånger tusen och jag blev så upphetsad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Där stod professor Marie-Louise tre meter ifrån mig, iförd någon slags grön folkdräkt. Glasögonen stoltserade på hennes nästipp medan hon väntade på sitt bagage.


Vet inte riktigt vad som är coolast, att ha sett henne eller Blink182?!