Vägen till Dalstuvegen 3

Kära vänner!

Min resa till Norge började klockan 06:00 imorse. Enligt mina beräkningar så skulle jag befinna mig i huset runt fyra snåret. Trött efter en lång resa. Trött men glad.
De nästan nio långa timmarna gick hur snabbt som helst och jag hittade galant hela vägen (förutom ett litet missöde i Mora).
Känner att det gick för enkelt, det var liksom för bra för att vara sant så jag väntade självklart på smällen.
Väl inne i Norge så åker jag som bekant mot Kongsvinger och lyckas sedan leta mig fram till Jessheim.
Nu är det ju faktiskt så att jag ska bo utanför Jessheim och jag kommer helt enkelt inte på hur jag ska köra för att hitta till huset. Känner igen mig överallt för jag och Bea var ju liksom här för två helger sedan, men jag hittar icke.
Frågar flera norrmän och alla pekar åt olika håll.

Tillslut så får jag nog. Jag har inga pengar på mobilen och efter att ha kört runt fram och tillbaka i två jävla timmar så börjar jag grina. Jag grinar och skriker ut mina aggressioner medan jag förbannar landet Norge. Jag skriker saker i stil med "JÄVLA RUNKLAND" samt "JÄVLA FITTLAND" samt "JAG HATAR DET HÄR JÄVLA LANDET" samt "KARMA KARMA KARMA" det sista är faktiskt sant. Jag försöker vara en god medmänniska men får jag något tillbaka för det? NEJ!

Aja efter två timmar så får jag nog och tänker "vem fan kan jag ringa utan pengar?" och då kommer jag på det, 112 såklart. Så jag ringer 112 medan jag gråtandes förklarar att jag inte är döende men däremot väldigt vilse och behöver hjälp. Den snälla norrmannen säger då "stanna där du är nu så skickar vi en bil".
Jag tackar honom medan jag snyftar och känner mig ledsen. Börjar sen fundera på vad han menar för bil. Tänk om han skickar en ambulans?

Men jag behövde inte vara orolig. Efter 10 minuter så kommer Farbror Blå (som självklart är väldigt snygg) och tillsammans så hittar vi till Dalstuvegen 3.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0