Det är så skönt att heta Maria Bengtsson ibland. Speciellt när man har sån otroligt tur.

På vägen hem till det älskade Östersund så krockade vi med en älg. Har numera utvecklat en stor rädsla för älgar (detta vet jag med säkerhet då jag googlade dessa monster och fick kalla kårar).
Hade ingen aning om att en älg var sådär stor, men jag antar att dom kallas Skogens Konung av en anledning.

Det skedde även en olycka på väg hem till "älskade" Norge. "Jaha vad hände då?" undrar ni nu och då kan jag berätta för er att vi körde ner i ett dike.

Såhär gick det till:
En mycket fager och oskyldig flicka ligger och slumrar i förarsätet på en exklusiv Volkswagen Jetta av okänd årgång. Flickan hör långt borta hur någon säger något om kisspaus och hon bestämmer sig för att slå upp sina ögon för att upptäcka att fordonet står still på en parkeringsficka. Utan buskar. Alldeles vid vägen.

"Vart ska JAG kissa?" frågar flickan och blinkar några gånger med ögonen, dessa fantastiska ögon med ögonfransar lika långa som Vasaloppet.
Robert svarar snabbt "det ligger en mack 100meter härifrån" och innan någon har hunnit reagera så gör han en mycket olaglig sväng rakt ner i ett dike.

Vi alla känner oss väldigt chockade då vi för en mycket kort sekund sedan befann oss i tryggt förvar på en parkeringsficka.

Iaf så beklagar vi oss länge innan Robert får nog och greppar min mycket lilla snöskrapa och vadar ner i diket. Med snö upp till midjan så börjar han skotta för kung och fosterland.
Min uppgift var att köra fram.. backa.. köra fram medan grabbarna knuffade på.

Efter lite skottande från Robert sida så hojtar han "Maria nu kan du backa" jag gör mig redo och trampar lätt på gasen.
Det händer ingenting. Gasar lite hårdare. Fortfarande ingenting. Gasar sedan på som fan men vi står fortfarande blickstilla.
Känner hur allt hopp försvinner och jag säger uppgivet "alltså grabbar det är kört.. Vi är fast"
Det är nu Robert tittar på mig utan hopp i blicken och yttrar orden "lägg ur handbromsen Maria"