Long time no see som jag brukar säga.

Idag har iaf varit en väldigt jobbig dag i Marys liv. Jag känner mig närmast utbränd om jag ska vara helt ärlig.

Efter 6 månaders hårt softande i Asien och Australien för att sedan komma hem till en arbetslös svensk tillvaro så kan jag med handen på hjärtat säga att sinnet har blivit likt musklerna på min kropp, förslappat.

För er som är intresserade så kan jag berätta att jag startade dagen med min första avstämning i matten (duttig) anyway så tror jag att provet gick riktigt fint.

Efter detta så pinnade jag in mot staden där jag skulle fika 40 minuter...ish.. med syster, det blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig då vårat älskade Pausé tog hela 25 minuter på sig att servera mig min sallad.

Fick hetsäta mina salladsblad alá 80kr på sisådär 7 minuter.

Nu tänker ni "nej nu får det banne mig vara nog på elendet, har hon inte fått stå ut med tillräckligt?"

Nej. Nej det hade jag tydligen inte då jag var tvungen att springa ner till Arbetsförmedlingen (läs förnedringen) för att gå på ett så jävla oviktigt möte som var framtaget för personer som aldrig har satt sin fot på en arbetsplats eller ens lärt sig stava till CV.

Kände mig väldigt barnslig och arg på världen så jag suckade högt och vägrade att titta på storbilden då de visade "hur jag registrerar mitt CV". Come on.. COME ON?!???

Bjussar på en bild från bättre tider. Brunare tider.