Vi bestämde oss för att vallfärda till mina hemtrakter, platsen jag är uppvuxen på, platsen där allt kan hända.
Mina damer och herrar vi pratar om Arvesund!

Visade Bea mitt flickrum och mitt i guiden så bestämmer jag mig för att visa henne mitt allra första skolkort.
Det skulle jag troligtvis INTE ha gjort. Bea fick inte fram ett ord. Hon höll på att kvävas av skratt medan och stirrade och pekade på den lilla "tjejen" på kortet.
Hon skrattade halvt ihjäl sig åt den oskyldiga lilla flickan på bilden som såg blyg och rädd ut, iklädd jeansskjorta och brun mockaväst.

Min syrra har i många år skrattat åt denna bild som vars motiv ser ut som en liten pojke. Jag förbannar fortfarande mamma för frisyren och OUTFITEN. Vart var mina rosa kläder? Vart var mina glittriga tröjor?

Iaf så hämtar Bea sig rätt snabbt och hennes blick börjar cirkulera runt rummet, hennes blick stannar på två andra skolkort där "modellen" är lite äldre.
Bea försöker gottgöra mig med uttalandet "men där var du ju jättesöt". Jag försöker hålla rösten stadig då jag utbrister "det där är inte jag, det är min syster"


Vi gick vilse på en äng.